Krönika: Nedmonteringen av personlig assistans fortgår

Porträttbild Linda Bergstrand

Man kanske kan få uppfattningen att assistansen är under uppbyggnad igen i och med att regeringen (åter-)infört andning och sondmatning som ett grundläggande behov. Men jag skulle vilja påstå att detta är felaktigt. Ansättningen av de grundläggande behoven fortsätter och nu är det den personliga hygienen som är i skottlinjen.

I den s.k. ”sminkdomen”, HFD 2019 ref. 56, uttalar Högsta förvaltningsdomstolen följande: ”Det finns inget uttalande i förarbetena som talar för att med begreppet personlig hygien har avsetts något annat än vad som utgör den normalspråkliga innebörden av begreppet, dvs. att hålla människokroppen ren från smuts och andra ohälsosamma ämnen.” Därefter underkänner HFD sminkning som ett grundläggande behov.

Myndigheterna har, som brukligt, gått på den hårda linjen och underkänt avsevärt fler delar än enbart sminkning som grundläggande behov gällande personlig hygien – såsom rakning, insmörjning m.m.

12 november 2020 kom en dom från kammarrätten i Göteborg som underkänner handtvätt som grundläggande behov, trots att handtvätt naturligtvis syftar till att hålla kroppen ren. (Särskilt viktigt i dessa tider kan man tycka.) Enligt kammarrätten bedöms handtvätt inte vara av sådan integritetskänslig natur att det kan anses som ett grundläggande behov.

Detta är, om inte annat, en fingervisning om vad som komma skall. En tråkig dom kommer sällan ensam.

Vad som är integritetskänsligt eller inte är inte helt självklart och därmed finns ett tolkningsutrymme som innebär att ett ganska stort mått av subjektivitet kommer att tillämpas och i de flesta fall inte till den enskildes fördel. Det är i alla fall min gissning. För några år sedan bedömde myndigheterna att hud mot hud ansågs tillräckligt integritetskänsligt (det var så man motiverade att ytterkläder inte räknades till grundläggande behov längre), men nu räcker alltså inte ens det.

Nedmonteringen av assistansen fortgår, tro inget annat. Som enskild (och som jurist) kan man försöka hålla emot, lämna synpunkter, begära nya intyg och processa mot myndigheterna. Men varför gick myndigheterna över från att faktiskt vilja hjälpa människor till att mer agera nitisk dörrvakt för alla som behöver assistans?

Jag vädjar till Sveriges politiker: Om det finns en faktiskt politisk vilja att den som behöver stöd ska få det (se God Juridiks tidigare inlägg gällande januariavtalet ), så måste ni visa den tydligare. Ändra lagstiftningen. Nu. Det önskar jag mig i julklapp i år.

 

/Linda Bergstrand, jurist

Vill du komma i kontakt med oss?

Mejla info@godjuridik.se eller ring oss på tfn 010-405 55 40

 

Dela: