Det finns två huvudmän för insatsen personlig assistans.
Den första huvudmannen är kommunen, som beviljar personlig assistans om de grundläggande behoven (andning, personlig hygien, av- och påklädning, måltider och annan hjälp som kräver ingående kunskaper om den funktionsnedsatta) understiger 20 timmar per vecka.
Den andra huvudmannen är Försäkringskassan, som beviljar personlig assistans om de grundläggande behoven överstiger 20 timmar per vecka.
Oavsett vilken huvudman som fattar beslut om personlig assistans är huvudmannen inte begränsad till ett visst antal timmar, utan kan och ska bevilja assistans för personens hela hjälpbehov.
När vi hjälper våra klienter skickar vi ofta in ansökan till både kommunen och Försäkringskassan då man inte vet hur de grundläggande behoven kommer att beräknas, och myndigheterna gör därmed varsin utredning. Vi skickar alltid in samma utredningsunderlag till båda myndigheterna och ofta gör myndigheterna ett gemensamt hembesök när de utreder hjälpbehovet.
Myndigheternas utredningar och beslut borde därmed bli i det närmaste identiska, eller i vart fall väldigt snarlika. Detta stämmer dock inte med verkligheten i många fall.
Vi har en klient som i dagsläget är beviljad 22 timmars assistans per vecka från sin kommun enligt ett beslut fattat i början av sommaren och trots ett oerhört omfattande hjälpbehov. Idag mottog kunden förslag till beslut från Försäkringskassan som bedömer att kunden bör beviljas assistans med 128 timmar per vecka. Ett beslut i proportion till den hjälp kunden behöver.
Det finns dock ingen rimlig förklaring till denna oerhörda diskrepans om drygt 100 timmar per vecka. Enligt lag ska hjälpbehovets omfattning styra hur många timmar assistans som ska beviljas. Vi drar slutsatsen att kommunernas ekonomi i vissa fall blir styrande för klienternas assistansbeslut. Det är självfallet inte okej.
Vi ser fördelar med en huvudman för insatsen personlig assistans och kanske då förslagsvis Försäkringskassan. Det finns flera skäl till detta. Först och främst kommer rättssäkerheten att öka. Försäkringskassan har redan en organisation som innebär att deras utredningar är relativt likartade oberoende var i landet den enskilde bor. Den enskilde kommer inte att hamna mellan två myndighetsstolar. Den enskilde får möjlighet att flytta inom Sverige utan att oroa sig över huruvida assistansbeslutet kommer att dras in vid ett kommunbyte. Det är dessutom ett oerhört resursslöseri att låta två myndigheter göra varsina utredningar om samma sak. Självfallet måste gränsen om 20 timmars grundläggande behov justeras om Försäkringskassan skulle vara ensam huvudman.
Vill du komma i kontakt med oss?
Mejla info@godjuridik.se eller ring oss på tfn 010-405 55 40