Idag har jag haft förmånen att få delta på KFO:s lunchseminarium där Lars Lööw (bilden), särskild utredare hos socialdepartementet, presenterat sin utredning ”Översyn av yrket personlig assistent”.
Utredningens huvuduppdrag har varit en kartläggning av yrket personlig assistent. Man har skickat ut enkäter till personliga assistenter och fått 1000 svar, intervjuat fokusgrupper, intervjuat 30 assistansanordnare, intervjuat myndigheter och organisationer, haft rundabordssamtal med forskare, analyserat regelverk och kollektivavtal och bearbetat statistik.
Av utredningen framgår följande fakta:
– Det finns 100 000 personliga assistenter i Sverige.
– 70 % av assistenterna är kvinnor.
– 50 % av assistenterna arbetar mindre än 20 timmar per vecka.
– 20 % av assistenterna är anhöriga och anhöriga utför 27 % av assistansen. Lars Lööw påpekade lite försynt att ”utan anhöriga skulle assistansen inte fungera”.
– 67 % av assistenterna är anställda via privata företag, 22 % är kommunalt anställda, 7 % är kooperativt anställda och 4 % är anställda direkt av assistansanvändaren.
Av utredningen framgår också att många assistenter trivs med sitt arbete och stannar länge i yrket. Så självklart, men ändå en kioskvältare i sammanhanget! Personlig assistent är inte bara ett jobb man har i avvaktan på att studierna ska bli klara, utan det är ett roligare och viktigare jobb än så. Självklart för oss i branschen kanske, men viktigt att det uttalas. Det som också framgår är att många skulle rekommendera yrket till andra och att personliga assistenter är mindre stressade än andra i jämförbara yrkesgrupper.
Det finns dock brister i arbetsvillkoren som assistenterna påtalat, bland annat oklara arbetsuppgifter, korta uppsägningstider, otydliga roller, brist på kunskap om lagar och regler gällande såväl assistans som arbetsmiljö.
Det finns också arbetsmiljömässiga utmaningar och följande togs upp:
– Tunga lyft i olika miljöer.
– Ett utsatt arbete p g a ensamarbete.
– Våld, hot, mobbing, sexuella trakasserier förekommer.
Det som också togs upp var schablonbeloppets betydelse för insatsen personlig assistans. Slutsatser som utredningen har dragit kring schablonbeloppet är att lönsamheten i branschen har gått ner och att detta medfört neddragningar vad gäller kompetensutveckling och personalvård. Utredningen anser att regeringen bör väga in assistansvillkor och kompetens vid beslut om schablonbeloppet. Staten har ett övergripande ansvar för personliga assistenters arbetsförhållanden. Lars Lööw uttalade också tydligt att regeringen behöver bli transparent när de förklarar hur och varför schablonbeloppet fastställs som det gör.
Några av utredningens förslag är följande:
– Ökad kunskap. Socialstyrelsen (med hjälp av Arbetsmiljöverket) bör få i uppdrag att ta fram utbildnings- och kunskapsmaterial som görs tillgängligt till alla som behöver.
– Ett tydliggörande av ansvarsfördelning mellan egenvård och hälso- och sjukvårdsuppgifter. Ett uppdrag bör skickas till IVO om systemtillsyn i frågan. Många berörs, då cirka 80 % av assistenterna utför egenvård och 50 % har delegation för hälso- och sjukvårdsuppgifter. Assistansanordnarens roll är otydligt gällande dessa uppgifter.
– Kartlägg hur det förhöjda timbeloppet används. Assistenternas kompetens och handledning kan finansieras genom förhöjt schablonbelopp, men få har beslut om detta. Varför?
– Ge anordnarna ansvar för assistenternas sjuklönekostnader. Detta ökar incitamenten till förebyggande arbete. Det är dessutom krångligt att ersätta mer än 50 000 sjukfall manuellt. Detta kommer att minska de kommunala kostnaderna. Man föreslår att öka schablonersättningen med 3 kronor per timme, vilket är samma summa som LSS-utredningen föreslog, ingen ny beräkning har gjorts.
– Krav på kollektivavtalsliknande villkor. Detta ska vara ett krav för att få bedriva assistans och Försäkringskassan ska ej betala ersättning till de anordnare som ej lever upp till kravet.
– Modernisera hushållslagen. Denna används när den assistentberättigade anställer sina egna assistenter. Den hette tidigare hembiträdeslagen. Rättspraxis och lagkommentar saknas. Vid namnbytet trodde man att tillämpningen skulle fasas ur. Den behöver uppdateras, så att den passar till dagens tillämpning.
Dagens seminarium var väldigt intressant. Själv har jag översiktligt läst utredningen och tycker att den är väldigt bra skriven. Språkmässigt är den väldigt lättläst (i jämförelse med många andra statliga utredningar) och den är tydlig i sitt budskap. Det som genomsyrar hela utredningen är att yrket personlig assistent är ett yrke man kan vara nöjd med, även om det finns anledning att utveckla yrkesrollen, främst genom ett kunskapslyft och bättre anställningsvillkor, för att det ska bli ännu bättre. Det som inte uttalas explicit, till exempel att schablonbeloppet behöver höjas för att kvaliteten i den personliga assistansen inte ska urholkas ytterligare, framgår ändå.
Nu återstår bara att se vad utredningen leder fram till.
/Linda Bergstrand, jurist på God Juridik och God Assistans
Vill du komma i kontakt med mig? Mejla då på linda@godassistans.nu